Home         Translations         About Us   
search  












 

HIMMELRIKET

Från Johannes Döparens dagar ända till nu har himmelriket trängt fram med storm, och många är de som ivrigt, ja till och med desperat, har gripit tag i dess sanning.

Himmelriket är likt en bondes veteåker, där det hade såtts god säd. En natt, medan bonden sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet, och sprang sedan sin väg. När de första vetestråna sköt upp ur jorden, visade sig också ogräset. Då tjänarna såg detta gick de till sin husbonde och sade bekymrat: "Herre, vi sådde ju god säd i din åker. Varför är det då så mycket ogräs?"

Bonden svarade: "En ovän måste ha gjort det."

"Skall vi försöka rensa bort ogräset?" undrade tjänarna.

"Nej", svarade bonden. "Om ni rensar bort ogräset, rycker ni upp vetet också. Låt båda sorterna växa tillsammans fram till skördetiden. När det blir dags att skörda, skall jag säga till skördemännen: 'Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas upp. Samla sedan in vetet i min lada.' "

Den som sådde den goda säden är Människosonen. Åkern är världen. Den goda säden är en bild på himmelrikets barn, medan ogräset symboliserar dem som bedragits av den onde. Ovännen som sådde ogräset är djävulen. Skördetiden är tidens ände, och skördemännen är änglar. Precis som när ogräset samlades ihop och brändes upp i eld skall det vara vid denna tidsålders slut. Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skall samla ihop alla som har förlett andra människor till synd, och dem som lever i laglöshet utanför Guds rike, och skall förvisa dem till en plats där man gråter och skär tänder. Då skall de rättfärdiga lysa som solen i sin Faders rike. Om ni har öron att höra med, lyssna då till dessa ord.

Varje rike som präglas av inre splittring är dömt att gå under, och en stad eller en familj som är splittrad kommer till sist att upplösas. Om nu Satan kämpar mot sig själv, så är han kluven. Hur kan då hans rike bestå?

Man kan inte ta något från Satans rike utan att först ha bundit honom. Om jag driver ut onda andar och gör tecken och under med Satans hjälp, genom vilken makt driver då era egna anhängare ut dem? Låt dem vara era domare; de kan avgöra den frågan åt er. Men om både jag och era egna lärjungar kastar ut de onda andarna med Guds Ande, då har ju Guds rike kommit till er.

Har ni aldrig läst i skrifterna: "Den sten som byggnadsarbetarna ratade har blivit själva hörnstenen. Detta har Herren gjort, och underbar är den i våra ögon"? Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er, som hör och ändå ingenting gör, och ges åt ett folk som arbetar för att deras liv skall bära frukt

Tänk på vad ni gör med detta budskap, ty alla synder som människor begår kan förlåtas, inklusive alla hädelser. Men det finns ingen försoning för dem som gör ont till gott och gott till ont och smädar den helige Ande. Denna synd är evig. Lyssna till mina ord: Brottslingar och prostituerade skall komma in i himmelriket före er. De har hört kallelsen till evigt liv och har tagit sin tillflykt till Gud. Fromma människor, å andra sidan, har också hört kallelsen, men har tagit avstånd från den.

Det är inte genom att säga "Herre, Herre" som ni kommer in i himmelriket, utan genom att göra min himmelske Faders vilja.

Vad skulle hända om du sent en kväll, när husets herre hade gått till sängs, kom till en av din stads fashionabla villor, knackade hårt på dörren och ropade: "Öppna dörren, jag vill komma in"?

Villaägaren skulle svara: "Ge dig iväg, jag vet inte vem du är."

Om du protesterade och sade: "Men jag har ätit på samma restauranger som du och hört dig undervisa på våra gator", skulle han eller hon bara svara: "Hör på nu. Jag har sagt att jag inte känner dig. Lämna mig i fred!"

På domens dag skall många säga till mig: "Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn, i ditt namn drivit ut onda andar och i ditt namn gjort många underbara gärningar?'

Då måste jag säga till dem: "Gå bort ifrån mig. Jag har aldrig känt er. Ni har ägnat hela ert liv åt att göra det onda."

Jag undervisar er med hjälp av dessa liknelser. Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter.

Här följer ännu en liknelse angående himmelriket. Det var en rik penningplacerare som förberedde sig för att resa till ett avlägset land. Innan han gav sig iväg, kallade han till sig sina tre kompanjoner och gav dem i uppdrag att förvalta hans tillgångar medan han var borta. Den förste anförtrodde han fem talenter, den andre två mindre talenter och den tredje en liten talent.Var och en gavs ansvar i förhållande till sin förmåga

Den som anförtrotts de fem talenterna började genast köpa och sälja, hade inom kort fördubblat tillgångarna och antalet talenter uppgick nu till tio. Den andre medarbetaren gjorde detsamma. Han investerade de två talenter han fått sig anförtrodda, och lyckades dubblera deras värde. Men den tredje kompanjonen kände sig bävande. Han lade sin talent i en ask och grävde ner den i jorden. Där lämnade han den av fruktan för att den skulle komma bort eller bli stulen.

Flera månader senare kom den rike mannen hem från sin resa. Genast kallade han på sina medarbetare och bad dem att redogöra för förvaltningen av hans pengar.

Den förste beskrev hur han hade investerat sina fem talenter, som nu hade blivit tio. Den rike mannen sade: "Du har gjort ett mycket gott arbete och du har varit trogen. Eftersom du har varit pålitlig ifråga om dessa fem talenter, skall jag anförtro dig många fler. Redan idag får du ikläda dig detta ansvar.

Därefter kallade han till sig sin andre kompanjon, som sade: "Du gav mig två talenter att förvalta. Nu har jag fyra."

När den rike mannen hörde detta, upprepade han vad han hade sagt till sin förste medarbetare: "Väl gjort, du har troget förvaltat två mindre talenter. Jag skall anförtro dig många fler. Gå med glädje in i din uppgift."

Slutligen kallades den tredje medarbetaren in. Han sade: "Jag har alltid betraktat dig som en hård man. Du gör förtjänster på andra människors pengar, och jag räknade med att du bara ville få tillbaka de förtjänster jag skulle göra på min enda lilla talent. Därför grävde jag ner den i marken och lät den ligga kvar där tills du kom tillbaka."

Den rike mannen svarade: "Du oförståndige medarbetare. Du vet hur jag bedriver mina affärer. Du kunde åtminstone ha satt in pengarna på en bank så att jag hade fått ränta på dem. En enda talent hade du ansvar för och den grävde du ner i marken. Nu skall till och med den tas ifrån dig och ges till den som har de tio talenterna. Vad annat än sorg och grämelse har du att vänta dig?"

I himmelriket fungerar det så att den som använder vad han har, oberoende av hur betydelselöst det tycks vara, får mer och mer, och det i överflöd. Men de som agerar utifrån fruktan eller är opålitliga - det gäller även i småsaker - förlorar till sist alltsammans.

Ännu ett exempel kan tas från berättelsen om jordägaren, som tidigt på morgonen gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han lyckades få dugliga arbetare och kom överens med dem om en dagspenning på ett silvermynt. Sedan sände han dem till sin vingård.

Senare samma morgon, vid niotiden, återvände han till staden och fick då se en grupp arbetare stå sysslolösa på torget. Till dem sade han: "Gå och arbeta i min vingård, så skall jag ge er skäligt betalt."

Vid middagstid åkte jordägaren tillbaka till stan, och det gjorde han också klockan tre på eftermiddagen. Vid både tillfällena lejde han arbetslösa till sin vingård. Vid femtiden på aftonen for han en sista gång in till stan, där han mötte några eftersläntrare som fortfarande gick sysslolösa. Han frågade dem: "Varför står ni här overksamma hela dagen?"

De svarade: "Därför att ingen har lejt oss."

Jordägaren sade: "Det finns fortfarande arbete åt er i min vingård."

När det blev kväll, sade jordägaren till vingårdsförvaltaren: "Kalla in arbetarna och ge dem deras lön, men börja med de sista och sluta med de första."

De som blivit lejda klockan fem på eftermiddagen kom då fram och fick var sitt silvermynt. När de som börjat arbeta tidigt på morgonen såg detta, trodde de att de skulle få mer. Men när de steg fram, fick även de ett silvermynt var.

Omedelbart började de klaga inför jordägaren: "De som lejdes sent i eftermiddag arbetade knappt en timme, och ändå har du gett dem samma lön. Vi utförde det mesta arbetet under den tid då det var som hetast på dagen."

Men ägaren svarade dem: "Mina vänner, jag har inte gjort er någon orätt. Kom ni inte, var och en, överens med mig om en dagslön på ett silvermynt? Tag då det som är ert och gå er väg. Jag har valt att ge lika mycket till dem som blev lejda i slutet av dagen som till er. Har jag inte rätt att göra med mina pengar som jag finner för gott? Eller ser ni med avundsjuka ögon på att jag är så generös och god?"

Även detta är en liknelse om himmelriket, ty jag säger er att de sista skall bli de första och de första de sista. Många är kallade, men få utvalda.

Himmelriket är likt en skatt som låg gömd i en åker. En man upptäckte den en dag och grävde genast ner den igen. I sin glädje sålde han allt vad han ägde - ett litet offer i hans ögon - för att kunna köpa åkern.

De som har kommit in i himmelriket har inte låtit någon jordisk angelägenhet hålla dem tillbaka. Liksom köpmannen, som hela sitt liv sökte efter en mycket dyrbar pärla, har de med glädje offrat allt för att komma i besittning av en sådan ovärderlig skatt - ett nytt liv, ett nytt tänkesätt, ett hopp både i denna värld och i den kommande.

Guds rike går framåt enligt en gudomlig plan. Bonden sår säd i sina åkrar, och när arbetet är avslutat går han och lägger sig. Varje ny dag stiger han upp och arbetar tills det blir mörkt. Under tiden börjar den naturliga processen: säden gror och börjar växa, en syntes så komplicerad att den övergår bondens förstånd; först kommer ett fint strå, sedan ett ax och därefter fullmogen gröda. Slutligen låter bonden skäran gå, ty skördetiden är inne.

Himmelriket är som ett senapskorn, som har såtts i en åker. Trots att det är ett av de minsta frön som finns, växer det upp till en mycket stor planta; ja den blir nästan lika hög som ett träd, där kan fåglarna kan slå sig ner och söka skydd. Himmelriket kan också liknas vid jäst, som man använder när man bakar bröd. När jästen har arbetats in i en stor mängd mjöl, genomsyrar den hela degen.

Slutligen kan himmelriket jämföras med ett fisknät som läggs ut i sjön och fångar fisk av alla slag. När det är fullt, drar fiskarna upp det på stranden. Där samlar de den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. Så skall det vara vid tidens slut. Änglarna skall komma och skilja de onda människorna från Guds barn och kasta dem i elden; där skall det vara lidande och sorg.

Jag sände ut er för att välsigna andra - utan materiella ägodelar, pengar eller underhåll att förlita er på. Led ni någonsin brist på något? Oroa er inte för morgondagen. Den kommer själv att bära sina bekymmer. Det finns sannerligen tillräckligt mycket att oroa sig för i nuet; inte behöver man samtidigt oroa sig för framtiden. Vem av er kan med all sin mentala ansträngning göra sig en enda centimeter längre?

Se på himlens fåglar: de flyger inte omkring och oroar sig! De stannar inte uppe till sent på kvällen och funderar över dagen som kommer, ty er himmelske Fader ser till att de får mat. Vet ni inte att han har mycket större omsorg om er ?

Säljer man inte två sparvar för några öre på torget? Ändå faller inte en av dem till marken utan att er himmelske Fader vet om det! Så var inte rädda längre! Ni är mer värda än oräkneliga flockar sparvar. Till och med era hårstrån är räknade.

Varför bekymrar ni er för kläder? Se på liljorna hur de växer vilt på marken. De växer helt naturligt - utan egen ansträngning. Inte ens kung Salomo i all sin prakt var så vackert klädd som en av dessa blommor. Om nu Gud bryr sig så mycket om det som växer vilt på ängen, vilket idag finns till och i morgon bränns upp, har han då inte mycket mer omsorg om er? Hur kan ni ha så liten tro?

Säg därför inte längre: "Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Har vi nog med kläder?" Så tänker de som inte har någon tro - de är alltid oroliga. Slappna av! Er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta, och ännu mer.

Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall alla era behov bli mötta.

DET FRÄMSTA BUDET

Det viktigaste av alla bud är detta: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.

Det näst viktigaste är: Du skall älska din nästa som dig själv.

Mitt bud är detta: ni skall älska varandra som jag har älskat er! Inga andra bud är större än dessa. Ingen har större kärlek än den som är villig att ge sitt liv för sina vänner.

Den som bryter mot ett av dessa bud, hur litet det än må vara, skall vara den minste i himmelriket. Men den som håller dem, och undervisar andra om glädjen i att lyda dem, skall kallas stor i himmelriket. Allt detta har jag sagt till er för att min glädje skall förbli i er och för att er glädje skall bli fullkomlig.

Säkert har ni hört människor säga: "Det är naturligt att älska sina vänner och hata sina ovänner."

Men jag säger er: Älska era ovänner. Välsigna dem som förbannar er. Gör gott mot dem som hatar er. Bed för dem som föraktar och förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda, och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni bara älskar dem som älskar er, vad är det för märkvärdigt med det? Även syndarna handlar på samma sätt. Och om ni bara visar er vänliga mot era vänner, skall ni då ha lön för det?

Nej, älska varandra som jag har älskat er. Om ni är fyllda av en sådan osjälvisk kärlek, förstår var och en att ni är mina lärjungar. Låt ingen bedra er: om någon verkligen älskar mig, kan man inte undgå att lägga märke till det. En sådan människa lever sitt liv enligt mitt ord, hon blir ärad av min Fader och välsignad genom hans närvaro och gemenskap. Om ni lyssnar till vad jag säger, rättar er efter det och älskar mig, skall min Fader och jag älska er. Vi skall komma till er och bo i ert inre, i ert hjärta.

Min Fader älskar er därför att ni har trott på mig, och trott att jag har kommit från Gud. Bli kvar i den kärleken. Lyd mina ord, så förblir ni i denna kärlek, liksom jag håller min Faders bud och förblir i hans kärlek.

En man begav sig från Jerusalem till Jeriko. På vägen dit överfölls han av rövare som slet av honom kläderna, slog honom och lät honom ligga där halvdöd. Av en händelse kom en präst samma väg. Men när han såg den stackars mannen, sneddade han över till andra sidan av vägen.

Inte långt därefter kom en tempeltjänare förbi. Han kastade en blick på den misshandlade mannen, och skyndade sedan iväg.

Slutligen kom en samarier till platsen, en man som var föraktad på grund av sin ras. När han såg den skadade mannen, greps han genast av medlidande med honom, rev sin egen rock i remsor, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han försiktigt upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus. Där förvissade han sig om att han blev väl omhändertagen.

Nästa morgon, före sin avresa, gav samariern värdshusvärden betalt och sade: "Sköt om honom. När jag kommer tillbaka, skall jag betala dig resten."

Vilken av dessa tre tycker ni var den överfallne mannens nästa?

Gå ni och lev ert liv som den gode mannen från Samarien.

 
 


 

 
Send a friend an email telling them about The Words Site:

Friend's Name:   Friend's Email:   Your Name:  

Home | About Us |

THE WORDS IS COPYRIGHT-FREE. Permission to duplicate The Words applies to all audio
narrations and/or video on this site. Site Design Copyright ©2003 The Words, all rights reserved.
Site design by Prime Web Design