DEN NYA LÄRAN

Den som hör mina ord, och handlar efter dem, är vis. Han bygger sitt hus på klippan.

Regnet öser ner och floden stiger. Stormvindarna kastar sig mot huset, men det rasar inte, eftersom det är byggt på fast klippgrund.

Men den som hör mina livgivande ord och förkastar dem, bygger sitt hus på en grund av sand. Stormvindarna kastar sig mot huset, och grunden rasar. Huset störtar samman, och dess fall är stort.

Två män gick upp till templet för att be. Den ene var en stolt och självrättfärdig man och den andre en tullindrivare, som var känd för sin oärlighet. Den högmodige bad följande bön: "Tack Gud för att jag inte är en syndare som alla andra, särskilt som den där ohederlige tullindrivaren, som jag ser nere i hörnet. Jag bedrar aldrig någon och begår inte äktenskapsbrott. Jag fastar två gånger i veckan och offrar en tiondel av allt jag förtjänar till templet."

Men tullindrivaren stod kvar längst ner i templet och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, medan han sorgset och ångerfullt bad: "Gud, förbarma dig över mig, ovärdiga syndare."

Jag säger er att tullindrivaren, som erkände sitt behov av Guds barmhärtighet, gick hem igen med lätt hjärta och fri från ångest - han hade ju fått förlåtelse för sin synd. De som i sin stolthet upphöjer sig skall bli förödmjukade, medan de som ödmjukar sig skall höja sig över denna världens bekymmer till en position där Gud skänker välsignelse och ära.

Låt de små barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör mänskohjärtan som har en sådan tillit och förtröstan. Utan denna barnsliga tro kommer ni aldrig in i himmelriket.

Om någon vill göra min Faders vilja, förstår han utan vidare om min undervisning kommer från Gud, eller om jag bara förkunnar mina egna idéer. Mina lära är inte min, utan hans som har sänt mig.

Världen tillber vad den inte känner. Som judar vet vi vem vi dyrkar och att världens frälsning har sitt ursprung hos oss. Tro mig: den tid kommer, ja den är redan inne, då de som vill tillbe Gud inte skall springa hit och dit för att finna den plats där Gud anses vara, och säger: "Här är han! Det är här vi skall be."

Sanna troende skall tillbe Gud i ande och sanning. Gud Fadern söker efter människor som frambär tillbedjan och lovprisning som ett offer till honom. Om ni vore tysta, skulle själva stenarna ropa.

Kanske har ni läst att kung David och hans soldater, när de blev hungriga, gick in i templet och åt av det heliga bröd som endast var avsett för prästerna, en handling som var förbjuden i de religiösa lagarna.

Om ni vore kunniga i den hebreiska lagen, skulle ni veta att de präster som tjänstgör i templet på sabbaten bryter mot sabbatsbudet, utan att anses ha gjort sig skyldiga till något brott. Jag säger er att det finns sådant som är viktigare än tempellagarna. Om ni hade förstått innebörden i detta Skriftens ord: "Jag vill hellre ha barmhärtighet än offer", skulle ni ha slutat att döma dem som är utan skuld. Ty Människosonen är Herre också över sabbatsdagen.

Antag att ni hade ett husdjur som föll ner i ett dike på sabbaten. Skulle ni då inte göra allt vad ni kunde för att dra upp det? Är inte ert liv mer värdefullt än ett djurs? Att på sabbaten medverka i långa ceremonier och genomföra religiösa liturgier, det har ni inga betänkligheter emot. Hur kommer det sig då att ni kritiserar mig för att bota sjuka på sabbaten? När skall ni sluta att döma efter skenet och börja fälla rätta domar? Sabbaten skapades för er och inte ni för sabbaten!

Jag har kommit till världen för att de som inte ser skall se, och för att de som skryter över sin insikt skall bli medvetna om hur blinda de i själva verket är.

SALIGPRISNINGARNA

Saliga är ni som hör Guds ord och lever efter det.

Om ni gör så, liknar ni den tjänare som, när hans herre kommer, befinns göra det rätta.

Saliga är ni som sätter hela er förtröstan till Gud, ty er tillhör himmelriket.

Saliga är ni som vet vad sorg är, ty ni skall få tröst och mod.

Saliga är ni som är ödmjuka nog att erkänna ert eget behov, ty hela jorden skall tillhöra er.

Saliga är ni som hungrar och törstar efter rättfärdighet, ty ni skall bli tillfredsställda och mättade.

Saliga är ni som är barmhärtiga, ty ni skall i er tur få möta barmhärtighet.

Saliga är ni som har rena hjärtan, ty ni skall se Gud.

Saliga är ni som stiftar frid, ty ni skall kallas Guds barn.

Saliga är ni som ivrigt söker efter frälsning, ty ni har blivit medborgare i Guds rike.

Saliga är ni när man klandrar och förtalar er för att ni gör min vilja. Jubla och dansa av glädje, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man ju de stora profeterna i gamla tider.

Hur mycket saligare är inte ni som tror utan att ha sett mig, och håller fast vid er tro på mig. Saliga är era ögon, ty de ser verkligen, och era öron, ty de hör verkligen.

Kom, ni som har blivit så välsignade av min Fader, och ta i besittning det rike som stått färdigt för er alltsedan världens skapelse

BÖNENS MAKT

Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed, och ni skall få, för att er glädje skall bli fullkomlig.

Tänk dig att du mitt i natten kommer hem till en av dina vänner och säger: "Låna mig tre limpor. Jag har fått gäster; de har kommit långväga ifrån för att träffa mig, och jag har ingenting att bjuda på."

Du får till svar: "Stör mig inte nu, är du snäll. Dörren är låst och barnen sover. Jag kan inte stiga upp och hjälpa dig." Jag säger er: Även om din vän än inte för vänskaps skull stiger upp och ger dig något, så kommer han till sist att ge med sig, eftersom du är så påträngande, och ge dig så mycket du behöver.

Håll därför ut. Bed, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas på vid gavel.

I en viss stad fanns hårdhjärtad domare, som varken fruktade Gud eller brydde sig om sina medmänniskor. I samma stad bodde en änka, som jämt och ständigt bad honom att skaffa henne rätt gentemot en person som hade tillfogat henne skada. Under lång tid ignorerade han henne, och vägrade att lyssna på hennes klagomål. Men till sist sade han till sig själv: "Även om jag inte fruktar Gud eller tar någon hänsyn till människor, skall jag se till att denna änka får rätt, eftersom hon tröttar ut mig med sina ständiga besök."

Skall då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt? Tror ni att han avvisar dem? Jag säger er: han skall se till att de får sin rätt, och det omgående. Men den viktiga frågan i denna berättelse är: När jag, Messias, kommer tillbaka, hur många skall jag då finna på jorden som har en sådan ståndaktig tro?

Jag menar inte att ni skall låta era böner falla in i ett mönster av meningslösa upprepningar. På det sättet ber ju hedningarna, i tron att de skall bli hörda för sina många böners skull. Gör inte som de. Kom ihåg att er himmelske Fader vet vad ni behöver, innan ni ens ber honom om det.

Profeten Jesaja har skrivit: "Mitt hus skall av alla folk kallas ett bönens hus."

Bed då till Fadern, som hör era mest personliga böner och besvarar dem utan förbehåll; vad ni än ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Om ni lever ert liv i mig, och låter mina ord leva i era hjärtan, så kan ni be om vad ni vill och ni skall få det.

Så här skall ni be: Vår Fader i himlen, må hela jorden erkänna att du är en ende, helige Guden.

Må ditt rike komma och bo ibland oss, och må din vilja ske på jorden som den sker i himlen.

Ge oss idag bröd till vårt uppehälle, och förlåt oss våra synder liksom vi förlåter dem som syndar mot oss.

Bevara oss från att inledas i frestelse, och befria oss från den onde.

Ty dig tillhör all makt, och ära, i evighet. Låt det ske så.

SKATTERNA I HIMLEN

Lev ert liv så, att ni behandlar andra som ni vill att de skall behandla er.

Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i lyx och överflöd.

I samma stad fanns det en hemlös man som hette Lasarus; han satt bredvid porten till den rike mannens hus. Det var inte mycket han bad om, bara smulorna som föll från den rike mannens bord. Gatuhundarna var hans enda vänner; de såg till honom.

Till sist dog Lasarus och fördes av änglarna till Abrahams sköte. Inte långt därefter dog även den rike mannen och lades i graven

I helvetet, där han plågades svårt, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta, och Lasarus hos honom. Då ropade han, allt vad han förmådde: "Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus, tiggaren, hit. Låt honom doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, för jag pinas oerhört i dessa lågor."

Men Abraham svarade: "Kom ihåg, min son, att du under din livstid fick ut ditt goda, medan Lasarus inte visste av något annat än elände. Nu får han tröst, medan du lider. Dessutom finns det en djup avgrund som skiljer oss åt, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det, och för att inte heller ni skall kunna ta er över till oss."

När den rike mannen hörde detta, ropade han: "Då ber jag dig att du sänder Lasarus till min fars hus. Jag har fem bröder, och han måste varna dem, så att inte också de kommer till detta helvete, när de dör."

Abraham svarade: "De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem."

Nej, protesterade den rike mannen, men om någon kom till dem från de döda, skulle de säkert omvända sig."

Abraham svarade: "Om inte Moses och profeternas ord får dem att omvända sig, låter de sig heller inte övertygas om någon skulle uppstå från de döda för att varna dem."

Det ligger ingen generositet i att ge till dem som utan svårighet kan betala tillbaka. Även girigbukar lånar ut pengar, när de är säkra på full återbetalning. Jag säger er: Ge åt var och en som ber er om något och som inte kan betala tillbaka, och var förlåtande även mot den som utnyttjar dig.

När de fattiga ger, så bidrar de mer än alla förmögna givare tillsammans, eftersom de senare ger av sitt överflöd. De fattiga skänker av sitt armod och ger, av kärlek, ofta mer än de kan undvara.

Det är nära nog omöjligt för dem som älskar pengar att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att tränga sig igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike. Men det som är omöjligt för människor är mer än möjligt för Gud.

Samla inte skatter på jorden, där mal och rost förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla i stället era skatter i himlen, där varken mal eller rost kan förstöra och där det inte finns risk för några tjuvar eller någon devalvering. Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Somliga gör gott bara när de är säkra på att andra gillar och lägger märke till det. Dessa får inte någon lön av er Fader som är i himlen. När ni ger, var då inte som hycklarna som ringer i klockor i synagogorna och på gatorna när de ger en gåva. De har redan fått ut sin lön.

Låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör. Ge i tysthet och i hemlighet. Då skall din himmelske Fader, som ser vad som sker i det fördolda, öppet belöna dig.

Lär er att ge, och ni skall få tillbaka mycket mer än ni kan föreställa er, mångfaldigt och i överflöd. I samma mån som ni visar generositet, kommer ni att få möta generositet.

En rik man gjorde en gång en investering, som gav god avkastning. Han tänkte: "Vad skall jag göra med mina rikedomar?" och kom fram till följande beslut: "Jag river mina gamla hus och bygger större; där samlar jag mina skatter och spenderar mina förtjänster. Jag blir tillfredsställd och äger en förmögenhet som räcker i många år. Jag får en sorglös tillvaro, äter, dricker och är glad."

Men Gud sade till honom: "Din dåre! Vet du inte att i natt skall din själ utkrävas av dig? Vem skall få allt vad du har samlat, när du är borta?"

Så går det för dem som samlar skatter åt sig själva, men inte är rika inför Gud. Vad hjälper det om du vinner allt vad världen kan erbjuda, men samtidigt förlorar din själ? Och vad kan du ge i utbyte mot din själ, eller din plats i himmelriket?

TRO SOM FLYTTAR BERG

Det ni tror skall ni få.

I de sista dagarna skall många människor, från jordens alla hörn, komma in i himmelriket. Men de självrättfärdiga och de religiösa, som trodde att de skulle bli de första men levde sitt liv utan tro, skall inte komma in.

Om två personer här på jorden i tro kommer överens om att be om något, vad det än är, skall de få det av min Fader som är i himlen.Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.

Dessa tecken skall följa er som tror: I mitt namn skall ni driva ut onda andar, och tala nya tungomål. Ormar, eller dödliga ting, skall inte kunna skada er. Ni skall lägga händerna på de sjuka och de skall bli friska.

Om ni har tro så stor som ett senapskorn, kan ni säga till bergen: "Flytta er och kasta er i havet."

Om ni tror att detta är möjligt, utan att ge rum för något tvivel, skall det ni ber eller ger befallning om bli gjort. Därför säger jag er: vad ni än önskar, tro att ni skall få det när ni ber om det, då blir det så.

När ni är ledda av Anden, kommer det ni går emot på jorden att konfronteras med himmelsk kraft; och allt vad ni tillåter på jorden kommer att ske enligt himlens gudomliga plan.

Var inte rädda längre, utan tro. Allting är möjligt för den som tror.

TÅLAMOD, BARMHÄRTIGHET OCH FÖRLÅTELSE

Den som får litet förlåtet älskar också litet.

En man satt och granskade räkenskaperna avseende två bekanta, som hade lånat pengar av honom. Den ene var skyldig fem hundra guldmynt, den andre femtio. Då han visste att ingen av dem kunde betala tillbaka vad han hade lånat, efterskänkte han, på grund av medlidande, skulden för dem båda. Vilken av dessa män tror ni var mest tacksam?

Likaså var det dags för en viss kung att gå igenom sina protokoll och räkenskaper. Då förde man fram till honom en av hans tjänare, som var skyldig honom den otroliga summan av tio tusen guldmynt!

Eftersom det var omöjligt för tjänaren att någonsin betala en sådan skuld, tog kungen reda på vad som stod skrivet i lagen; den påbjöd att gäldenären och hans familj skulle säljas som slavar och att deras hus och ägodelar skulle avyttras på offentlig auktion.

Förtvivlad föll tjänaren ner på sina knän inför kungen och utropade: "Min herre och kung, jag ber dig att ha tålamod med mig, så skall jag betala tillbaka allt."

Kungen greps av ett sådant medlidande att han efterskänkte skulden och gav tjänaren fri.

På hemvägen mötte samme tjänare en vän som var skyldig honom en obetydlig summa pengar. Men i stället för att visa honom förbarmande, tog han struptag på sin vän och röt: "Låt mig få tillbaka pengarna du lånade av mig!"

Hans vän kastade sig ner och bad: "Ha tålamod med mig, så skall jag betala tillbaka vartenda öre."

Men tjänaren ville inte lyssna utan lät kasta mannen i fängelse, tills han, som lagen föreskrev, hade betalat vad han var skyldig.

Några av kungens tjänare råkade emellertid se vad som utspelade sig, och rapporterade detta till slottet.

Kungen lät då hämta tjänaren och sade: "Du onde tjänare. Jag efterskänkte hela din obetalbara skuld, därför att du bad mig om det. Kunde du då inte ha visat samma barmhärtighet mot din vän som var skyldig dig en sådan obetydlig summa?"

Därefter överlämnade kungen tjänaren till sina fångvaktare och befallde dem att låsa in honom, tills han hade betalt hela sin skuld.

På samma sätt skall min himmelske Fader göra med er, om ni inte av hjärtat förlåter era bröder och systrar.

Var villig att förlåta, inte endast sju gånger, utan sjuttio gånger sju. Gör upp med din motpart. Att ständigt strida leder bara till större bekymmer: rättegång, domstol, ja kanske fängelse, där du inte har någon annan möjlighet att sona ditt brott än genom att avtjäna ditt straff.

Kommer ni ihåg ordspråket: Öga för öga och tand för tand? Jag säger precis tvärtom. Om någon slår dig på den högra kinden, så håll också fram den vänstra åt honom, och om någon ställer dig inför rätta och tar ifrån dig din rock, så ge honom skjortan också. Om någon tvingar dig att gå en mil med honom, så var villig att gå två. Ge frikostigt åt den som ber dig, och slå aldrig dövörat till för den nödställde.

När du står och ber, var då villig att helt och fullt förlåta dina medmänniskor, precis som din Fader i himlen ger dig förlåtelse. Och om du bär fram en offergåva till altaret och där drar dig till minnes att du har något otalt med någon, så lämna din gåva vid altaret och gå först och försona dig med den det gäller. Kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. Om din broder handlar illa mot dig, så gå och samtala med honom enskilt. Lyssnar han då till dig, så har du fått en vän.

Förlåt den orätt som andra människor har begått mot er, så skall ni själva få möta stor barmhärtighet och nåd.

ETT FRUKTBÄRANDE LIV

Ni lär känna människor genom den frukt som deras liv bär.

Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin förmåga att rena, smaksätta och konservera, hur skall man då göra det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas under fötterna.

Plockar man kanske vindruvor på törnbuskar eller fikon på tistlar? Ett friskt träd kan inte bära rutten frukt; ej heller kan ett ruttet träd bära god frukt. Likaså bär varje gott träd god frukt, och varje ruttet träd rutten frukt. Varje träd som ger rutten frukt, huggs ner och används som bränsle för elden.

Av frukten i människors liv förstår ni vilket slags liv de har valt att leva.

En man planterade en gång ett fikonträd i sin vingård. I tre år väntade han på att det skulle bära frukt, men han fann ingen. Slutligen sade han till trädgårdsmästaren: "I tre år har jag kommit och sökt frukt på det här fikonträdet, men det är fortfarande dött. Varför skall det få fortsätta att ta upp utrymme på mina marker? Hugg ner det."

Men trädgårdsmästaren svarade: "Låt det stå kvar ännu ett år, tills jag fått gräva omkring det och gödsla lite mer. Kanske kommer det då att bära frukt. Om inte, gör du rätt i hugga ner det."

De som är mina sanna lärjungar bär rik frukt, och därigenom blir min Fader förhärligad. Ty en god människa bär ur sitt inre förråd fram det som är gott, medan en ond människa på grund av det onda inom henne lever ett tomt och ofruktbart liv.

En bonde gick ut på åkern för att så. När han sådde föll en del sädeskorn vid vägkanten, och fåglarna kom och åt upp dem. En del föll på stenig mark, där det inte fanns mycket jord. De sköt hastigt upp i den grunda jorden, men eftersom de inte hade någon rot, förbrändes de av solen och vissnade bort. En del föll bland törnbuskarna, och törnena växte upp och kvävde dem.

Men en del föll i god jord - en ersättning för det förlorade utsädet - och gav god skörd: dels hundra, dels sextio, dels trettio gånger så mycket.

När någon hör ordet om himmelriket men inte förstår det, kommer djävulen och rycker bort det som har såtts i hans hjärta. Hos en sådan människa kan man säga att säden föll vid vägkanten.

Att säden såddes på stengrunden kan sägas om dem som hör Guds ord och ivrigt tar emot det, men utan att det sker utifrån en inre övertygelse. Deras upplevelse varar en tid, men när svårigheter eller förföljelse uppstår som ett resultat av deras beslut att följa sanningens ord, blir de missmodiga och överger sin tro.

Att säden såddes bland törnbuskar kan man säga om dem som hör ordet, men tillåter världsliga bekymmer och rikedomens bedrägliga lockelser att ta överhanden. Ordet kvävs och deras liv bär ingen frukt.

När det sägs att säden föll i god jord, syftar det på dem som hör ordet och förstår dess budskap. Deras liv kommer således att ge en mycket rik skörd: hundra, sextio eller trettio gånger så mycket som det utsäde som såddes.

HÄLSA OCH HELANDE FÖR KROPP OCH SJÄL

Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.

Ni bör förstå detta: Jag vill se barmhärtighet och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare, till omvändelse. Skulle då inte de sjuka, som djävulen har bundit, få lösas från sina band?

Vilket är lättast att säga: "Dina synder är förlåtna" eller "Stig upp och var frisk"?

För att ni utan skuggan av ett tvivel skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder säger jag till den sjuke: "Stig upp! Var vid gott mod, dina synder är förlåtna. Gå hem. Som du har trott, så skall det ske. Din tro har gjort dig frisk."

Vilken herde, som har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar inte de nittionio som betar i trygghet och går och söker efter det som gått vilse? När han har funnit det borttappade fåret, lägger han det då inte med glädje på sina axlar? På vägen hem samlar han sina vänner och grannar och säger: "Gläd er med mig, för jag har funnit mitt förlorade får."

Jag säger er: det blir större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.

Vem av er, som har tio silvermynt och tappar ett av dem, tänder inte ett ljus, sopar huset och letar noga tills han hittar det?

Likaså, säger jag er, blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.