KALLELSEN

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er, och jag har bestämt om er att ni skall gå ut och bära god frukt i ert liv, frukt som består.

En man hade två söner. Han sade till den äldre: "Min son, gå ut och arbeta i min vingård i dag."

"Jag vill inte", svarade sonen, men efteråt ångrade han sig och gick ut till arbetet på fälten.

Sedan sade fadern till den yngre sonen: "Gå ut på fälten, du också.

Han svarade genast: "Det skall jag." Men han stannade hemma utan att bry sig om sin fars befallning.

Vilken av dessa två söner gjorde som fadern ville?

Varför kallar du mig god, om du inte tror att jag är Gud? Budorden kan du: Var inte otrogen i ditt äktenskap, Tag inte livet av någon, Stjäl inte, Bär inte falskt vittnesbörd, Visa aktning för din far och er mor. Gör det, så skall du få en skatt i himlen. Ändå misslyckas du i detta avseende genom enbart ära mig med dina ord, och inte använda allt - dina rikedomar, dina ägodelar och ditt liv - för att hjälpa dem som lider nöd.

Om ni vill gå i mina fotspår, måste ni först och främst ge upp era egna ambitioner och er själviska livsstil. Gör detta offer och följ sedan mig. De som vill ha evigt liv måste nämligen först överge sitt gamla liv. Alla som gör detta för min skull kommer att få ett nytt liv - både här på jorden och i himlen.

Det var en kung som ställde till med bröllop åt sin son, prinsen. När allt var färdigt, sände han ut sina tjänare till rikets alla provinser för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.

Därför sände kungen ut sina tjänare med följande ord: "Säg till gästerna att jag har tillrett en stor middag. Mina oxar och bästa kalvar har slaktats, och allt är redo. Kom till bröllopet."

Men deras undersåtar brydde sig inte heller om denna inbjudan, utan återvände till sitt arbete - somliga till sitt lantbruk, andra till sina affärer i stan. De som stannade kvar tog fast kungens tjänare och slog ihjäl dem.

När kungen fick veta vad som hade hänt, blev han vred. Han sände ut sina soldater, som grep mördarna, avrättade dem och brände ner deras hus.

Därefter sade han till sina tjänare: "Allt är ordnat för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. Gå därför ut till dem ni träffar på i gathörnen och på landsvägen utanför staden och bjud in dem till bröllopsfesten."

Kungens tjänare gick då ut till gathörnen och sedan ut på vägarna och inbjöd alla de mötte, både goda och onda, och bröllopssalen fylldes med dessa gäster.

Samma kväll kom kungen för att möta sina gäster. Han blev chockad, när han fick se att en av dem som satt och åt vid bordet inte var klädd i de bröllopskläder som hade ställts till förfogande. Han frågade: "Hur har du kommit in utan bröllopskläder?" Men mannen kunde inte ge något svar.

Då sade kungen till sin tjänare: "Bind den här mannen och kasta ut honom."

Låt mig tillägga: "Många är kallade - till himmelriket - men få är utvalda. Tiden är inne. Guds rike är nära. Jag har kallat er ut ur denna världens sätt att leva. Omvänd er, tag på er frälsningens klädnad, och tro på detta glädjebudskap.

Ingen kan komma till mig om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom; och jag skall uppväcka honom på den sista dagen. Alla som Fadern har gett mig kommer till mig. Och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin visa bort.

Du tror därför att jag har sagt dig detta? Sannerligen, större ting skall du få se.

Gå därför in genom den trånga porten. Ty bred är den väg som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Men trång är den port och smal är den stig som leder till livet, och det är få som finner den. Gör ert yttersta för att komma in genom den port som leder till livet. En dag kommer många plötsligt att vilja vända om och gå den rätta vägen, men då är det för sent.

ATT FÖDAS EN GÅNG TILL

Var inte förvånad över att jag säger att ni måste födas på nytt.

Sannerligen, jag säger dig: Om du inte blir född på nytt, kan du inte få se Guds rike. Om du inte blir född av vatten och den helige Ande, kan du inte komma in i Guds rike.

Det som är fött av kött är kött, och det som är fött av Ande är ande. Vinden blåser vart den vill och vi hör dess sus, men vi kan inte säga varifrån den kommer eller vart den var. Så är det med var och en som är född av Anden.

Begrunda följande exempel: Ingen väver in ett stycke nytt tyg i ett gammalt, slitet klädesplagg, eftersom det nya som vävs in river sönder det gamla tyget, och revan bara blir större. Inte heller slår man nytt vin i gamla vinfat. De gamla skulle då kunna sprängas, det nya vinet rinna ut, och den summa pengar man har satsat vara förlorad. Nej, nytt vin häller man i nya fat, så att bådadera bevaras.

Hur kommer det sig att ni, trots all lärdom, ändå inte känner till den mest grundläggande sanningen av alla? Om jag, med hjälp av jordnära exempel, har talat till er om sådana ting och ni inte förstår, hur skall ni då kunna förstå om jag talar till er om himmelska ting?

Gud sände inte sin Son till världen för att döma världen, utan för att den skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds enfödde Sons namn.

Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall få liv igen, även om han dör en jordisk död. Han skall få evigt liv, och inte gå förlorad! Jag har ofta sagt till dig: Om du tror, skall du få se Guds härlighet.

Mitt uppdrag är att fullfölja hans plan som har sänt mig, och att fullborda hans verk. Och detta är Guds vilja: att ni kommer till sann tro på den Messias som Fadern har sänt.

Lyssna till denna liknelse: En man hade två söner. En dag sade den yngre till sin far: "Far, ge mig min del av arvet." Då gav Fadern honom hans del.

Inte långt därefter packade den yngre sonen ihop sina ägodelar och gav sig i väg till fjärran land. Där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort slut på sitt sista öre, drabbades landet av en svår hungersnöd. Han blev utfattig och hans vänner övergav honom.

Till sist fick han arbete som svinvaktare. I sin förtvivlan var han nära att äta upp de fröskidor man gav honom att mata svinen med. Då kom han till besinning och tänkte: Min fars daglönare har bröd i överflöd, medan jag står i begrepp att förtära svinmat för att inte svälta ihjäl. Jag vill återvända till min far och säga: "Far, jag har syndat mot dig och mot himlen. Jag är inte längre värd att kallas din son, men låt mig åtminstone få bli en av dina daglönare."

Med denna plan i tankarna reste han sig ur askan och började den långa färden hem till far.

Redan på långt håll fick fadern se honom. Han fylldes av medlidande, sprang honom till mötes, föll honom om halsen och kysste honom innerligt.

Sonen utbrast: "Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son."

Men fadern lät honom inte avsluta sin bekännelse. Han vände sig till sina daglönare med orden: "Tag fram min finaste dräkt och kläd honom i dem. Sätt min signetring på hans hand, och mina bästa skor på hans fötter. Hämta gödkalven från åkern, slakta den och låt oss äta och vara glada. Ty denne min son var död, men har fått liv igen. Han var förlorad, men är återfunnen." Några timmar senare började en stor fest.

Framemot kvällen återvände den äldre brodern från arbetet på fälten. När han närmade sig gården, fick han höra musik och dans. Han kallade till sig en av tjänarna och undrade varför man hade ställt till med en sådan fest.

Tjänaren svarade: "Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka."

Då blev den äldre brodern förbittrad, och vägrade gå in på festen, vilket fick till följd att hans far kom ut och försökte övertala honom att delta.

Men äldste sonen svarade: "Här har jag i alla dessa år tjänat dig och alltid gjort vad du har bett mig om. Ändå har du aldrig låtit mig ha några fester tillsammans med mina vänner. Men nu, då min kringflackande bror kommer tillbaka, han som säkerligen har slösat bort sitt arv på horor, då firar du det med att slakta den prisbelönta kalven."

Fadern sade: "Min son, du har alltid varit hos mig, och du vet att allt mitt är ditt. Men nu har vi anledning att fira det som har hänt och vara tacksamma, ty din bror var död, men har fått liv igen; han var förlorad, men är återfunnen."

Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. Människosonen har kommit för att frälsa de förlorade, ty det är inte er himmelske Faders vilja att ens den minste ibland er skall gå förlorad.

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin ende Son, för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Tror du detta?

LÄRJUNGAR OCH TJÄNARE

Ni måste alltså först tänka igenom vad ni betraktar som ert eget: familj, pengar och jordiska ägodelar. Om ni inte är villiga att beräkna kostnaden och avstå från allt, även från dessa ting, kan ni inte vara mina sanna efterföljare.

Låt mig påminna er om följande: den som är trogen i det lilla kommer också att anförtros mycket, och den som är oärlig i smått är också oärlig i stort. Om man inte kan lita på er när det gäller jordiska rikedomar, hur skall man då kunna anförtro er andliga rikedomar? Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då låta er äga något själva?

Jag sänder ut er som får mitt ibland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor.

Ni har sett hur jordens kungar och härskare utövar sin makt, hur de regerar över de fattiga som står under dem. Men så är det inte hos er som tillhör Guds rike. Den som vill vara stor bland er, måste först vara er tjänare. Och den som vill vara störst, måste först vara allas tjänare. Även jag själv, Människosonen, har ju kommit inte för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge mitt liv till lösen för många. Om ni vet detta, lyckliga är ni då om ni också gör det.

Fortsätt att vandra i ljuset av mitt ord; då är ni verkligen mina lärjungar.

Var inte som de religiösa hycklarna, som tänker ut lagar och föreskrifter. De är stolta över sina stadgar, men följer inte en enda av dem. De lägger tunga börder av lagiskhet på sina efterföljares axlar, trots att de inte skulle drömma om att själva lyda dessa lagar. De gör allt vad de förmår för att bli sedda av andra människor; de bär dyrbara kläder och är mycket ceremoniella; de älskar att inta hedersplatserna vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna. De vill gärna kallas värderade och ärade lärare. Men ni skall inte låta kalla er värderade eller mästare, ty ni har endast en mästare, och ni är alla hans bröder och systrar.

Ni skall heller inte kalla någon människa er andlige fader, ty ni har en enda Fader, han som är i himlen. Tillåt heller inte någon att kalla er ärade lärare, ty det finns en enda lärare, och det är Kristus. Den som är störst bland er måste först vara er tjänare, och alla som ödmjukar sig skall bli upphöjda.

När Messias återvänder i sin härlighet, och alla heliga änglar med honom, skall han sitta på sin himmelska härlighets tron. Inför honom skall samlas alla folk, och han skall skilja människorna från varandra som en herde skiljer fåren från getterna. Fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på sin vänstra.

Därefter skall Konungen säga till dem som står på hans högra sida: "Kom, ni min Faders välsignade, och tag i besittning det rike som stått berett för er sedan världens skapelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig mat. Jag var törstig och ni gav mig vatten att dricka. Jag var främling och ni öppnade ert hem för mig. Jag hade inga kläder och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni tog vård om mig. Jag var i fängelse och ni besökte mig."

Då skall de rättfärdiga med förundran svara honom: "Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig som främling och gav dig husrum, eller i behov av kläder och klädde dig? Såg vi dig någonsin sjuk och tog vård om dig, eller i fängelse och besökte dig?'

Konungen skall svara dem: "Sannerligen, jag säger er: Eftersom ni har gjort detta för den minste av mina bröder och systrar, har ni gjort det för mig."

Men till dem som står på hans vänstra sida skall Konungen säga: "Gå bort ifrån mig! Ty jag var hungrig och ni gav mig ingen mat. Jag var törstig och ni gav mig inget att dricka. Jag var främling och ni visade bort mig. Jag var naken och ni gav mig inga kläder. Jag var sjuk, men ni tog inte vård om mig. Jag var i fängelse, men ni besökte mig inte."

Då skall de svara honom: "Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig, som främling eller naken, sjuk eller i fängelse utan att ge dig till hjälp?'

Konungen skall svara dem: "Sannerligen, jag säger er: Eftersom ni inte har gjort detta för den minste av mina bröder och systrar, har ni inte heller gjort det för mig."

Dessa skall då föras bort till evigt mörker, men de rättfärdiga skall föras till platsen för det eviga livet.

Ni kallar mig Mästare och Herre, och det med rätta, ty det är jag. Om nu jag, er Herre och Mästare, är villig att vara den minste av era tjänare, då bör också ni vara villiga att tjäna varandra. Jag har gett er ett exempel; ni skall göra som jag har gjort mot er.

MISSIONSBEFALLNINGEN

Låt de andligen döda ägna sig åt sina världsliga angelägenheter, men gå du och förkunna Guds rikes ankomst för en väntande värld.

En stor skörd väntar på er, men tyvärr är arbetarna få. Bed därför skördens Herre att han sänder ut fler arbetare till sin skörd. Ingen som sätter sin hand till plogen och sedan ser sig tillbaka, passar för Guds rike.

Du som tror på mig skall göra samma gärningar som jag, ja ännu större, ty jag måste återvända till min Fader i himlen. Om du vill tjäna mig, var då min efterföljare. Där jag är, där skall också du, min tjänare, få vara, och bli ärad av min Fader.

Gå och förkunna: "Himmelriket har kommit till er."

Bota sjuka, gör spetälska friska, uppväck döda och driv ut onda andar! Kom ihåg vad jag har sagt: "Ni har fått detta nya liv som gåva. Ge också ni utan att kräva något tillbaka!"

Om ni inte är för mig, är ni emot mig, och de som inte samlar med mig, de skingrar.

När ni blir inbjudna till ett hem, så välsigna det med orden: "Frid vare över detta hus." Om de som bor där är fridsamma människor, tar de emot välsignelsen och frid kommer att vila över dem. Annars vänder den tillbaka till er själva.

Tveka inte att ta emot gästfrihet, men var målinriktade och vandra inte planlöst omkring. Låt er väl smaka av den mat och dryck ni får, ty arbetaren är värd sin lön.

De som tar emot den som jag sänder ut med detta budskap, tar också emot mig, och de som tar emot mig tar emot Fadern som har sänt mig.

Låt mig varna er: somliga kommer att försöka tysta er, ställa er inför rätta och vittna falskt mot er, ja till och med försöka få er fängslade. För mitt budskaps skull kommer ni att bli kallade att vittna inför dem som inte tror: furstar, styresmän och kungar.

Om ni anklagas och dras inför domstol, oroa er då inte för vad ni skall säga. Det kommer att ges er i den stunden. Ni behöver inte lita bara till era egna ord, ty er Faders Ande skall tala genom er. Kom ihåg att i ett jordiskt kungarike är ingen tjänare större än sin herre. Har de förföljt mig, kommer de också att förfölja er; de skall misshandla er för min skull, utan att förstå vem som sänt mig till världen. Men om de öppnar sig för och håller mina ord, skall de göra detsamma med era.

Om jag inte hade kommit med sanningens budskap, skulle världens inbyggare inte ha blivit medvetna om sina brister och sitt syndiga liv. Men nu kan de inte gömma sig bakom sin tidigare okunnighet. Om jag inte hade gjort sådana mäktiga underverk bland dem, skulle de inte ha varit medvetna om sina tillkortakommanden. Men nu har de som förkastat sanningen sett dessa mirakel och hatar likväl både mig och min Fader. Detta har skett för att profetian skulle fullbordas: "De har hatat mig utan orsak."

Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Hur gärna ville jag inte att den redan brann! Trodde ni att jag hade kommit för att skapa lugn och ro på jorden? Nej, säger jag er, jag har kommit för att skapa splittring. Ty från och med nu skall fem i en och samma familj vara splittrade i fråga om tron: tre mot två och två mot tre.

När ni konfronteras med världens hat, tänk då på att den har hatat mig före er. Och när de förföljer er på en plats, fly då till en annan. Innan ni har hunnit fram till världens alla städer, kommer Människosonen tillbaka. Om man i en stad inte tar emot er eller lyssnar till ert budskap, lämna då den staden och skaka bort dess damm från era fötter. Tro mig, på domens dag skall det bli drägligare för Sodoms och Gomorras invåndare än för den staden.

Om ni handlade på samma sätt som världen, skulle världen älska er. Men eftersom ni vandrar på himmelrikets vägar - jag har ju kallat er in i Guds rike - möts ni av förakt och hat.

Den som lyssnar till era ord lyssnar till mig, och den som avvisar er därför att era ord är sanna avvisar mig. Om man förkastar mig, förkastar man också Fadern som har sänt mig. Jag uppmanar er att stå ut med skeptikers och tvivlares kritik för mitt namns skull. Stå fasta, ty om ni gör det skall ni bli frälsta.

Detta har jag talat till er för att ni skall finna frid hos mig, och genom att lyda mina ord. I världen känner ni smärta och oro, men gläd er, jag har övervunnit världen.

JESU BÖN FÖR SINA LÄRJUNGAR

Fader, stunden är inne. Förhärliga din Son, så att han kan ge dig ära. Du har ju gett honom myndighet över varje man och kvinna på jorden, för att han skall ge evigt liv åt dem som du har gett honom.

Detta är evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus. Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra. Fader, uppenbara nu min härlighet, när jag står här inför dig, den härlighet som jag hade hos dig innan världen blev till. Jag har uppenbarat dig för dem som du tog ut ur världen och gav mig. De var dina och du gav dem åt mig, och de har tagit emot ditt eviga ord. Nu vet de att allt vad du har gett mig kommer från dig. Jag har troget gett dem de ord som du gav mig; de har trott på dem och har i sina hjärtan blivit förvissade om att jag har kommit från Gud och att du har sänt mig till dem.

Det är inte för världen jag ber, utan för dem som du har gett mig, ty de är förvisso dina. Alla som har trott på mig är dina, och de bevisar mig all ära. Jag återvänder nu till dig i himlen, men de som tror på mig blir kvar på jorden. Fader, bevara dem genom kraften i ditt namn, så att de alla kan vara ett, liksom vi är ett.

Medan jag var hos dem i världen, bevarade jag dem genom den kraft som du gav mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, ty Skriften skulle ju uppfyllas. Nu kommer jag till dig, men jag ber om detta medan jag ännu är kvar i världen, för att de skall få uppleva och ta emot den fulla uppenbarelsen om vad som tillhör dem.

Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem eftersom de inte längre tillhör denna mörka och döende värld, liksom inte heller jag gör det. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för den onde, ty de är inte mera mörkrets barn än jag är det. Helga dem i din sanning, ty ditt ord är sanning.

Liksom du har sänt mig till världen, sänder jag dem till världen. Och för deras skull helgar jag mig, för att också de skall bli helgade och växa till i sanningen. Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som i fortsättningen kommer till tro på mig tack vare dessa människors vittnesbörd. Låt dem alla vara ett hjärta och en själ, liksom du och jag är ett, så att de kan vara i oss, liksom du är i mig och jag i dig. Då kommer världen att tro att du har sänt mig.

Jag har gett dem den härlighet som du gav mig, för att de skall vara ett precis som vi är ett - jag i dem och du i mig - ja, så att de blir fullkomligt förenade till ett. Då skall världen helt och fullt förstå att du har sänt mig och att du har älskat dem lika mycket som du har älskat mig. Må de en dag få vara med mig där jag är, och se den härlighet som du i din kärlek har gett mig ända sedan världen skapades.

Godhetens och sanningens Fader: världen har inte lärt känna dig, men jag känner dig, och de som tror på mig vet nu att det är du som har sänt mig. Jag har uppenbarat dig för dem, och skall fortsätta att uppenbara dig, för att den kärlek som du hyser till mig skall bo i deras hjärtan, och för att också jag skall bo där. Låt det ske så.